Nu när vi har pratat en del om straffbaserad träning och de negativa konsekvenser de har tänkte vi att vi skulle börja prata om belöningsbaserade träningsmetoder. De kallas även för moderna metoder, positiv förstärkning och baseras på modern forskning som visat sig fungera bäst på vår hunds psyke. 

1. En får aldrig säga till hunden på skarpen
Det är en väldigt vanlig föreställning att en aldrig får säga till sin hund när en arbetar med belöningsbaserade metoder, och detta är ju väldigt fel på sitt sätt. Om vår hund gör något akut galet som att hoppa upp på matbordet eller ger sig på en hög med hästbajs är det självklart att vi säger till, och oftast blir det på skarpen i ren panik, men vi måste även förstå att den tillsägningen inte ger så mycket till hunden. Hunden förstår att det har gjort fel, om vi har tur, men den får ingen information om vad den ska göra istället för att hoppa upp på matbordet eller springa fram till hästbajset, till exempel. Om beteendet upprepar sig är det helt enkelt lättare för oss och för vår hund om vi arbetar förebyggande istället, att vi haffar hunden innan den är på väg fram. Och där kan vi jobba med belöning i mängder! Vi är beredda när vi närmar oss hästbajset, stannar lite innan, ropar på vår hund (som självklart har upptäckt bajset), backar och belönar när hen kommer mot oss. Går närmare, upprepar samma procedur, belönar. Låt hunden välja (i så pass kort koppel att hen inte når fram till högen) och belöna massor när hunden väljer dig! 

2. En måste alltid jobba med godis och mat
Vem bestämmer egentligen om belöningen är bra eller inte? Det är självklart vår hund. Mat, godis, klapp och kel, kamplek, jaktlek, brottning, extren belöning i form av goda luktfläckar eller att få gå utanför dörren är bara några belöningar vi kan använda i vår hundträning! Mat och godis är en väldigt tacksam belöning då det är lättillgängligt och går snabbt att belöna med, men om vår hund inte är en matglad varelse så är det en ganska kass belöning. Huvudsaken är att vi arbetar med något som hunden tycker är roligt! 

3. Hunden respekterar inte ägaren utan ser bara upp till den för att den får mutor / hunden kommer ta över familjen ifall vi bara matar den med mutor
Ju roligare du har tillsammans med din hund desto mer kommer den att älska dig och resepktera dig. Det är en väldigt gammal föreställning att vår hund kommer "ta över familjen" om vi inte tar i med hårdhandskarna mot hen. Sanningen är att vår hund gör det som lönar sig, oavsett om det är att undvika straff eller få något gott, så om vi bygger upp en miljö där vår hund tycker att det är värt att följa oss så kommer hen inte lämna vår sida. En hund i ett sådant hem kommer att vara sprudlande glad och alltid redo för nästa äventyr. 

Läs hela inlägget »

Vi fortsätter på temat aversiv hundträning eller hundträning baserat på staff! Här är nio problem som uppstår vid dessa träningsmetoder och förklaringen till dem. 

1. Det förhindrar inlärning 
När vi bestraffar en hund säger vi åt hen vad hen inte ska göra istället för vad hen ska göra. Det som då händer hos vår hund är att hen slutar försöka, tillslut slutar agera över huvud taget. Hen tappar glädjen och lusten att lära in nya saker då hen ändå bara får skit när hen gör fel. Vi får då svårt att lära in nya beteenden hos vår hund. 

2. Det kan leda till aggression
Bestraffning utlöser försvarsmekanismer, vilket kan leda till en ökad aggression hon vår hund. En hund som har upplevt hårda tag är också mer benägen till att ta till hårda tag på grund av att den så ofta sätts i försvarsställning. 

3. Det är väldigt svårt att göra träningen effektiv och få hunden förstå vad vi menar
Precis som vid klickerträning eller operant inlärning krävs det en väldigt precis timing för att vår hund ska förstå vad det är vi bestraffar. Risken med att belöna fel har däremot mildare konsekvenser än att bestraffa fel. Att hunden får en godisbit vid fel tillfälle väger liksom inte lika tungt som att vi har bestraffat att vår hund vid fel... Sedan handlar det också om upprepningar. Hundar lär sig via upprepningar, och även om det bara ska räcka med en "bra bestraffning" för att hunden inte ska upprepa beteendet så ser sällan verkligheten ut så. Vi behöver belöna/bestraffa hunden upprepade gånger, alltså behöver vi att hunden gör beteendet upprepade gånger, vilket blir lite tokigt vid bestraffningar. Det är svårt att be hunden göra fel flera gånger så vi kan bestraffa hen, men ganska lätt att be hunden göra rätt flera gånger så vi kan belöna hen! 

4. Det lär inte hunden vad den ska göra istället
Vi bannar hunden för vad hen gör men vi glömmer säga åt hunden vad hen ska göra istället! "Hoppa inte upp på mig!" "Tigg inte!" "Dra inte i kopplet!" kan lätt ändras till "Sitt ner så kommer jag och hälsar" "Ligg i din korg så får du lite rester" och "Gå bredvid mig så händer något kul". 

5. Det hindrar inte hunden att bli belönad av beteendet den utför
En hund som hittat ett riktigt bra självbelönande beteende (till exempel att skälla på främmande eller att  jaga katter) kommer fortsätta att bli belönad för det oavsett om vi bestraffar hunden eller inte. När det kommer till sådana svåra beteenden som vi ofta i panik försöker bestraffa bort, säg utfall mot andra hundar eller jaktbeteenden, är hunden oftast så pass fokuserad och låst på objektet att det inte är någon idé att vi ens försöker bestraffa bort det. 

6. Hunden kan bli van vid nivån på straffet så att vi måste ta i mer och mer
Ju fler bestraffningar vi utför ju vanare blir hunden vid styrkan. Vi måste då öka vår bestraffningsstyrka, och frågan är hur mycket vi orkar ta i tillslut? 

7. Hunden kan associera annat till vårt straff
Hundar bygger känslokartor av nästan allting, hen associerar fritt kring miljöer, medmänniskor och fyrbenta. Detta gör det väldigt lätt för hunden att ta in massa annat i vår bestraffning. Säg att vi bestraffar hunden för att den försöker äta något på marken. Samtidigt åker en cykel förbi och en ambulans tjuter i fjärran. Vips så har vår hund ett obehag kopplat till cyklar och ambulanser. Hunden kan även ta in andra beteenden i detta. Säg att vår hund hoppar upp på en snäll främling och vi bannar hen för det, det är mycket möjligt att vår hund kommer att associera bestraffningen till glädjen inför främlingar. Detta händer såklart också med belöningsbaserade metoder, men att hunden associerar positivt kan liksom aldrig gå katastrofalt fel. 

8. Hundens självförtroende sänks och den kan bli ovillig att lära in nya saker
En hund som har stått ut med bestraffningar under en längre tid är ofta handlingsrädd, skygg och till synes ovillig att ta initiativ. Detta för att hen har blivit kuvad så pass mycket att hen inte vågar. 

9.  Förtroendet mellan hund och ägare försämras 
Den allra viktigaste punkten. Vår hund slutar lita på oss helt och blir rädda för oss. Den lyder inte för att den vill utan för att den är rädd för vad som kan hända annars. 

Vad är era erfarenheter kring straffbaserad träning? 

Läs hela inlägget »

Att bestraffa en hund när den gör fel är varken etiskt eller speciellt effektivt. Hundens inlärningsförmåga hämmas och allvarliga problembeteenden kan uppstå. Trots detta är det många hundtränare som fortfarande använder sig av dessa metoder. Varför? 

Aversiva träningsmetoder kallas även traditionella träningsmetoder och baseras på inlärning via straff och korrigeringar. Enligt mig är träningen varken etiskt eller speciellt effektivt, men det fungerar om en gör det på rätt sätt. 

Lätt att göra fel
Det folk brukar göra fel vid bestraffningsbaserade träningsmetoder är att korrigeringarna är alldeles för veka och att föraren måste korrigera flera gånger med ökande styrka. Hunden vänjer sig då vid de mer och mer hårda korrigeringarna och tillslut måste vi som förare verkligen ta i från tårna för att hunden ska lyssna. Å andra sidan slås hundens korttidsminne ut om vi tar i för mycket, och hunden minns inte vad den blivit korrigerad för.
En annan stor problematik är att hunden tar in mer information än vad vi vill i korrigeringen. Att koppla ihop vissa miljöer med vår korrigering kan skapa rädsla och osäkerhet vi inte hade räknat med.  Felkorrigeringar av det slaget är väldigt svåra att reparera och vi kan få ordentliga problembeteenden vid korrigeringar som gått fel. 

Det är även väldigt svårt att få hunden att förstå vad vi menar med våra korrigeringar och att göra träningen effektiv. En korrigering skall inträffa precis när hunden gör fel och om vi är långsamma med vår timing kommer hunden inte förstå vad det är vi korrigerar hen för. Samma sak gäller för belöningsbaserade träningsmetoder men att belöna vid fel tillfälle sätter inte samma spår som en felplacerad bestraffning.  

Påverkar hundens inlärningsförmåga
Många människor brukar skilja på uppfostran och inlärning hos hund för att rättfärdiga traditionella träningsmetoder, men detta är ett falskt påstående. Inlärning sker hos vår hund hela tiden, och för vår hund är all inlärning samma sak. Då de aversiva metoderna bygger på hot, rädsla och ibland till och med smärta så får vi tillslut en psykiskt nedbruten hund utan glädje för inlärning. Det är inte ovanligt att hunden försätts i ett tillstånd kallat inlärd hjälplöshet, alltså att den har blivit så pass bannad för hens beteenden att hen blir apatisk.

Dominans och rangorgningens myter
De allra vanligaste argumenten till att en ska arbeta med aversiva träningsmetoder tar upp dominans och rangordning som främsta anledning. Vi måste vara dominanta över hunden för att den inte ska dominera oss. Tänket kommer från psykologen Schjedrup-Ebbe och en studie han gjorde på höns år 1922. Han fann att höns som hade begränsad tillgång till mat började hacka på varandra utefter ett visst mönster. Höna nummer ett hackade på alla andra hönor och fick då mest mat. Höna nummer två hackade på alla förutom höna nummer ett och fick mest mat, höna nummer tre på alla utom ett och två, etc. Detta kom att kallas för hackordning. På grund av denna studie exploderade forskningen kring djur och beteenden. Under 30-, 40-, och 50-talet gjordes en hel del liknande studier på olika slags djur. De började kalla dessa beteenden för rangordning eller hierarki då begreppet ”hackordning” syftade till hönsens aggressiva hackbeteenden gentemot varandra. 

I början på 60-talet kom alla dessa studier att kritiseras för att de endast använt djur i fångenskap med begränsade tillgångar som försöksdjur. Rangordningen var alltså ett sjukdomstillstånd, ett tecken på att en flock inte var i harmoni. Desamma gällde såklart studierna på vargars flockar. Nyare studier visar att den fria vargen lever i familjegrupper utan vidare hierarkisk uppsättning. Det finns en mamma-varg och en pappa-varg som leder flocken och som delar ut uppgifter till de övriga vargarna, varje varg får göra det den är bäst på, oavsett ålder eller kön. Rangsystemet är alltså en myt eller en missuppfattning redan från början, och har ingenting med våra hundars, eller vargars, beteende att göra. Den rangordning som vargar har i det fria (eller i fångenskap) går heller inte att applicera på hundars beteende gentemot oss då rangordning inte går över arter.

Dominans är också ett väldigt missuppfattat begrepp. I etologiska termer så betyder dominans företräde. Det krävs alltså en tillåtelse från en annan individ för att ett djur skall kunna vara dominant. Dominans har alltså enbart en funktion i de ögonblick då resurserna är begränsade. Vi kan alltså inte ha en dominant hund, utan endast en hund som gör en dominant handling, ifall resurserna är skrala. Då dominans har en annan betydelse för oss människor, oftast kopplat till makt, uppstår problem. I de tillfällen där vi människor pratar om en dominant hund, till exempel när vår hund vaktar sin matskål, verkar det snarare saknas ett förtroende och en tillit till ägaren, antingen beroende på urbeteendet att vakta sin mat eller på grund av tidigare erfarenheter med andra männskior.

Symptombehandling
Bestraffningsbaserad träning är alltid symptombehandling. Vi tar aldrig bort orsaken till problemet utan vi lär hunden att trycka undan känslorna och inte agera på dem. Dels brukar det betyda att hunden utför sin ovana när vi inte är med, men även att hunden inte får utlopp för något den faktiskt kanske behöver få utlopp för (jakt till exempel). Sådana beteenden brukar alltid leda till att hunden hittar på andra jobbiga saker istället, till exempel tugga sönder saker i hemmet eller göra utfall på människor och hundar. Vi ersätter alltså ett problem med ett annat. 

Hunden gör det som lönar sig, oavsett om det är att undvika straff eller att få någonting gott. Aversiva träningsmetoder är krångligt att få till, tär på förtroendet hos vår hund och hen blir  initiativlös och passiv. Vill vi inte hellre ha en hund som tar initiativ och försöker göra rätt än en hund som inte gör någonting alls? 

Läs hela inlägget »
Att skaffa hund är det absolut bästa beslutet du kommer att ta. En hund älskar dig villkorslöst, är alltid glad att se dig, hänger nästan alltid med på äventyr utan att ifrågasätta, allt på sitt lilla egna sätt utefter individ och ras. Men hur börjar en resan mot att skaffa hund egentligen?

Det finns många olika plattformer att skaffa hund på. Vi på VIP Dogs och Tassar Av Stål har både efrarenhet av blockethundar, uppfödare, omplaceringar och importer och har under åren som gått anat ett visst mönster bland olika raser, hundar, grad av genomtänkthet och annat. Som vanligt är det vi berättar om här inte självklart rätt eller fel, utan vi vill bara dela med oss av våra erfarenheter och om det kan hjälpa en person att skaffa rätt hund så blir vi glada!

I detta inlägg ska vi prata om det vi tycker är det bästa och säkraste sättet att skaffa hund på - via SKK och en uppfödare.

Det absolut bästa sättet att skaffa sig en frisk och mentalt stabil hund som passar ens vardag är via SKK. Det är inte för att en renrasig hund är bättre, finare eller mer värd utan det är bara av den enkla anledningen att med en stamtavla får vi ett register på hundens genbas. Vi kan se vad för sjukdomar och mentalitet hunden har i sin bakgrund och vi kan mer eller mindre undvika vissa sjukdomar. Vi har mer kontroll i avelsarbetet med en hund med stamtavla. Det är självklart ingen garanti, men en liten försäkring då vi har kontrollerat den del av aveln vi faktiskt kan kontrollera.

Detta förutsätter såklart att vi hittar en uppfödare som vet vad hen gör, som tar aveln på allvar och som faktiskt gör alla tester som ska utföras, har koll på rasens sjukdomsbild och mentalitet, gör mentaltester som MH och BPH och endast avlar på de friska individerna. Men hur ska vi som framtida hundägare ha koll på att vår uppfödare har gjort allt detta? Och hur ska vi kunna veta vad det är vi ska hålla koll på? Jo, via SKK och RAS.

SKK, Svenska Kennelklubben, har information på sin hemsida om de 400+ hundraserna de registrerar. Där kan vi kort läsa om rasens historia, mentalitet, hälsa och pälsvård. Vi kan också hitta länkar till rasens rasklubb, specialklubb, lista med uppfödare, valphänvisning samt till ett gäng dokument, bland annat det viktiga RAs-dokumentet.

RAS står för Rasspecifik avelsstrategi och innehåller varierande mycket information beroende på rasklubb, men gemensamt har de att det är en strategi för att hålla rasen frisk, alternativ göra rasen friskare. Att läsa igenom den innan en väljer ras och uppfödare är otroligt viktigt. Du som hundköpare får viktig information om rasens hälsa, om vad du ska titta efter när du väljer hund och uppfödare, vilka sjukdomar som ska ha blivit uteslutna av veterinär, vilka mentaltester som ska ha gjorts etc.

Vissa raser har krav på mentaltester och vissa sjukdomskoller. En Bordercollie-kull får till exempel inte registreras i SKK om inte båda föräldrarna har gått igenom ett vallprov och fått godkänt. En Amstaffuppfödare får inte registrera sina valpar om inte föräldrarna har genomgått en armbågsröntgen. Det är av denna anledning som det ibland säljs valpar på till exempel Blocket där båda föräldrarna är rasrena men kullen är inte registrerad i SKK. SKK har helt enkelt krävt ett sjukdomstest eller ett mentaltest som inte har utförts, och vi tycker det är en anledning att inte gå vidare med just den kullen hundar då det ökar risken för sjukdom och/eller mentala fel.

Samma fråga kan vi ställa oss när det kommer till att avla en renrasig hund med en blandras. Om en har en renrasig hund med bra stam och hälsa så är det inte så logiskt att para den med en blandras, om det inte ligger vissa arbetsanledningar bakom, så som jakt.

När du har läst igenom RAS är det dags att leta efter uppfödare. SKK har en väldigt bra hemsida, Köpa Hund, där du kan hitta alla uppfödare som har registrerat sig till SKK och respektive rasklubb. Där hittar du också aktuella valpar. Det enklaste sättet att välja uppfödare är att kolla runt på dess hemsidor, maila eller ringa runt och fråga alla frågor du någonsin kan komma på, åka runt och titta på kennlar, se hur hundarna bor och har det, träffa hundarna, valparna, uppfödarna. En annan väldigt bra grej med SKK är att nästan all info om SKKregistrerade hundar finns på deras hemsida under namner hunddata. Där kan en söka på hundens registreringsnummer och se vad för resultat hunden har fått på tävlingar, utställningar, mentaltester och vissa hälsotester. En kan också se hundens tidigare kullar och kika på deras resultat, titta på hundens syskon och se hur dem är, och titta på hundens föräldrar och släkt. Ett litet omständigt arbete att titta igenom, men värt det om en vill ha en frisk och bra hund.

Varför ska jag lita på SKK? De främjar ju en skev utställningsavel?
I princip alla raser vi har i Sverige är utställningsavlade. Det finns några hundar som endast avlas på efter prestation, men dem är inte många. Vissa hundar har delat upp sig i två olika varianter, jaktvarianten och utställingsvarianten, Labradoren och Golden Retrievern är bra exempel på dessa. Jaktvarianten skiljer sig en hel del från utställingsvarianten, både utseendemässigt och mentalt.

Vi kommer inte komma ifrån utställlningsavlen om vi vill ha en sällskapshund. Det är bara så det är. Fördelarna med att köpa en hund från SKK är fler än att chansa och köpa en utifrån. SKK sätter upp strikta regler för uppfödare, dels på hälso- och mentaltester men också på hur hundarna har det hos uppfödaren. I jämförelse med vad de andra alternativen är tycker vi att SKK är en bra organisation, som trots vissa frågetecken när det kommer till avel på utseende håller ihop hundraser så att de faktiskt håller sig mer eller mindre friska. Självklart förekommer dåliga uppfödare och vi får absolut inte glömma bort vårt ansvar om valpköpare, men att köpa en SKK-reggad hund är, som tidigare nämnt, en liten försäkran.

I nästa inlägg kommer vi skriva lite om blandraser och om våra efrarenheter kring det!
  • Lathund till att skaffa hund via SKK:
  • Hitta en hundras du vill veta mer om
  • Gå in på SKK eller Köpa hund och läs mer
  • Läs igenom RAS
  • Hitta en uppfödare
  • Gå inpå hunddata och sök på uppfödarens hundars registreringsnummer
  • Snoka vidare på hundens syskon, föräldrar och tidigare kullar
  • Glöm inte att ifrågasätta kullar som är renrasiga men inte registrerade i SKK
  • Ifrägasätt även renrasiga hundar som paras med blandraser
Läs hela inlägget »

Under tre veckor tid har vår gamla kollega varit här och masserat de dagishundar som har velat. Hannah utbildar sig till fysioterapeut på Svenska Fysioterapiskolan i Åre och trivs som fisken i vattnet. Eleverna på skolan  lär sig hundens anatomi, hur skelettet och musklerna är uppbyggda, de lär sig känna och se skador, stelhet och smärta, och de lär sig även att massera. 

Massage
Massage och friskvård är något som ofta glöms bort hos oss hundägare. En går till veterinären när det behövs och inte så mycket mer. De flesta hundar mår dock väldigt bra av massage, och det är inte bara muskelavslappnande effekter som uppnås. Massage motverkar stress, ökar blodcirkulationen, frisätter oxytocin, endorfiner och serotonin, det ger en friare gång och ökar rörligheten hos hunden, vilket den kommer ha nytta av hela livet. Massage har en avslappnande effekt på hela kroppen, hjälper såklart spända muskler att bli mjuka och elastiska igen, tar bort slaggprodukter från musklerna och ger smärtlindring vid eventuella sträckningar och muskelskador. Det är inte bara hårt arbetande hundar som behöver massage, utan alla tar nytta av det. Om en lär sig massera själv så främjar det även relationen hos hund och ägare. Vi massagelekmän kanske inte kan göra en lika djupgående massage, men det är bättre än ingenting. 

Smärta
Våra fyrbenta vänner kan inte riktigt säga till när de har ont, och oftast har de antingen fått en akut skada när de börjar halta, eller så har de gått med smärta och stelhet ett tag. Dock finns det en del små tecken vår hund visar som kan indikera på just smärta:

-Beteendeförändringar Detta är det vi som dagispersonal ser mest. En hund som har ont är inte sig själv, utvecklar märkliga beteenden och kan till och med plötsligt bli aggressiv mot hundkamrater eller människovänner. När en ägare kommer till oss med en sådan förändring rekommenderar vi alltid ett besök hos en veterinär, eller en fysioterapeut, gärna en som inte bara har erfarenhet av rehab utan både rehab och friskvård. 

-Aggressionsdämpande signaler Detta kallas även lugnande signaler i folkmun. Hunden kan slicka sig om munnen, dra bak öronen och titta lite märkligt på oss eller stället om vi tar på den där den har ont. Den kan även visa så små signaler att den håller andan, sjunker ihop eller blinkar. 

-Onormalt rörelsemönster Om vi tittar på hur en hund ska gå och jämför detta med en hund som har ont kan vi nästan alltid se skillnader. Antingen kan det handla om en vaggande, lunkande gång, eller så kan det handla om att ställa ut en armbåge eller halka efter lite med ett bakben vid ett sitt. Glöm inte att alla raser är olika avlade och jämför alltid med en hund av samma ras som du vet är sånär frisk och smärtfri. 

-Tjuter till vid beröring När vår hund tjuter till vid beröring så har den ont och bör undersökas. 

Att förebygga
Det finns en del ganska grundläggande saker vi kan göra för att undvika att vår hund får ledproblem, sträckningar i muskler eller stelhet i kroppen. 

-Besöka en fysioterapeut regelbundet Att låta sin hund bli masserad en gång i månaden är en liten försäkring för att upptäcka skador och smärta i ett tidigt stadie. 

-Hålla hunden tunn En hund som bär på extrakilon sliter på sina leder så otroligt mycket mer än den behöver. Många hundägare idag jämför ofta sin hund med kamrater av samma ras, de ger torrfoder efter påsens anvisningar och glömmer bort att känna och se på sin hund. Idag ska många av våra raser vara stora, och  ha mycket "massa", det är lätt att en blir hemmablind. 

Mopsen Salsa i en hälsosam form
Mopsen Salsa i en hälsosam form

De raser som ofta råds till övervikt av rasentusiaster och utställingsdomare är många av våra retrievers, rottweilers, mopsar, olika slags bulldogar, bland annat amstaffar och bullterriers. Listan är långt ifrån komplett här, men det är de raserna vi tänker på när det kommer till några hekto för mycket. 

En Labrador i riktigt bra form
En Labrador i riktigt bra form

-Uppvärmning och nedvarvning 15-20 minuters rask promenad, så att hunden kommer upp i flås,  innan rastgårdsbesök och lösspringade förbereder musklerna på den ansträngning som lek och bus innebär. Samma tid till nedvarvning ger musklerna tid att slappna av, transportera bort slagg och träningsvärk blir lättare att undvika. 

-Halka Många som söker hjälp med en hund som haltar eller verkar har ont berättar ofta att haltningen började i en hal rastgård under lek, eller hemma på ett riktigt halt golv när någon plingade på dörren. Halka kan skada muskler, ligament och senor. Låt inte hunden leka på is, och ta det lugnt hemma på klinkergolvet. 

-Röntga Att röntga höfter och armbågar är dels nödvändigt för hundar som ska sättas i fysiskt arbete, och dels ger det en bra fingervisning på hur "hållbar" vår hund är och kommer att vara framöver. Det är inte bara stora hundar som har problem med höft- och armbågsdysplasi, utan det förekommer bland många av våra mindre raser också. Tyngre raser har alltid en större risk, till exempel frallor och mopsar, men vill en kunna ge de allra bästa förutsättningarna för sin hund så rekommenderar vi alltid röntgen. En kan anpassa promenader, träning och friskvård efter resultatet vilket gör att en inte sliter lika mycket på hunden och den lever längre. 

-Patella Patellaluxation innebär att knäskålen förflyttas från sin normala position och förekommer mest hos mindre raser. Om vår hund hoppar på ett bakben i perioder så kan det vara patellaluxation. Det undersöks hos en veterinär och kan vara så allvarligt att det måste opereras. 

Dock ska vi inte heller leta fel på våra hundar, och de måste faktiskt få "vara hund" också. 

Massage är bra för alla hundar, men leta inte fel på din hund bara för att du är orolig. Även om den använder små signaler så kommer du veta om din hund har ont eller mår dåligt. 

Vi ska såklart inte heller ersätta veterinärvården med friskvården, utan friskvård kan en använda som förebyggande och kompletternade vård! 

Läs hela inlägget »

Ringvägen var på fortbildning i helgen, på föreläsning med Curt Blixt, Anna Haeggblom Bjellå och Eva Bodfäldt. Ämnet var "Gnäller din hund under träning och tävling? Stress och pip vid hundträning och tävling - orsaker, verkan och åtgärder". Fokuset låg mycket kring skydds-, lydnads, och jaktträning och tävling, men med lite förnulighet går det att applicera även på vardagslydnaden. 

Pip, gnälll och skäll är otroligt vanligt vid frustration, stress, osäkerhet samt förväntan. När vår hund inte förstår vad vi vill kan den gnälla, pipa och skälla, när den är stressad och uppjagad, kanske vid träning i nya miljöer, kring andra hundar eller något annat den tycker är lite obehagligt, och framför allt kan vår hund låta väldigt mycket om förväntan är väldigt stor och den vet att något väldigt roligt kommer hända. 

Det gäller att försöka lista ut varför vår hund gnäller innan vi kan ta itu med problemet. Vid oro, rädsla och stress får en först börja göra hunden bekväm i dessa situationer. Passivitetsträna, träna bort rädslor, miljöträna och socialträna. Att träna på ett avstånd som hunden är bekväm med är väldigt viktigt. Hunden skall inte behöva komma upp i den stressen som det obehagliga ger för att ni ska kunna träna bort det. 

Vid frustration handlar träningen om att försöka vara mer tydlig med vår hund. Hur får vi den att förstå vad vi vill att den ska göra? Måste jag kanske sänka mina krav på hunden, så att den förstår ett mellanting innan jag kan upprepa övningen den inte förstod? 

Vid hög förväntan, säg innan dragarbete, vallning, jakt, rastgårdslek, gäller det att inte låta hunden utföra uppgiften innan den är tyst. Vänta ut att hunden tystnar och säg varsågod när den är tyst. Börjar den igen är det bara att avbryta, ta hunden åt sidan tills den har tystnat och sedan säga varsågod. Anna Bjellå kallade denna övning för "att toka ur". Hunden får helt enkelt en time out så fort den gnäller och lär sig såsmåningom att vid gnäll och skäll så får en inte vara med. 

Det pratades även om andra saker en kunde se över. Hur är vår relation med hunden? Kan den bli bättre? Har vi för höga krav på vår hund? Hur reagerar vi när hunden börjar pipa och gnälla? Blir vi stressade? Är vi lugna i tillfällena eller går vi upp i ett eget litet "gnäll"? Hunden läser av oss mer än vi tror, och om vi blir stressade kan det mycket väl påverka hunden. 

Sedan togs det även upp något väldigt grundläggande, och det var avel. Vissa hundar är mer pipiga och gnällliga i generna, och det är varje uppfödares ansvar att utvärdera gnället mot de andra meriterna och se om det är värt att avla vidare på. Om ni själva vet med er att gnäll och pip gör er galna, titta på föräldradjuren i träning och arbete för att se hur mycket gnäll och skäll det yttras. 

För att förebygga gnäll och pip gäller det att förekomma. Vid det allra första pipet, avsluta träningen och sätt er ner och fundera. Hur kommer jag runt det? Varför piper den? Hur gör jag för att detta inte ska eskalera? Det kan vara en idé att ta hjälp av antngen Curt Blixt, Anna Haeggblom Bjellå eller Eva Bodfäldt för att komma vidare i träningen utan att förstärka gnäll och pip. 

Läs hela inlägget »

Igår hölls det ännu en spännande föreläsning på VIP Dogs Ringvägen! Denna gång var veterinär Karin Kriström från Albano Djursjukhus hos oss och föreläste om det hon önskade att alla hundägare visste och de vanligaste problem de som veterinärer stöter på. 

Hon tog bland annat upp vikten av att försäkra sin hund, samt läsa ordentligt vad som ingår i sin försäkring. Vissa rasbundna sjukdomar brukar vara morttagna från försäkringar för just de raser då det helt enktelt inte är lösamt för företagen. Se även till att ni har höga belopp på försäkringen då en operation gärna drar iväg väldigt snabbt. 

Vaccinering pratade också Karin om. Det är av stor vikt att vaccinera sin hund och det har vi redan skrivit om här i bloggen. Om ni inte har läst det så gör det här!

Karin nämnde också vanligt förekommande sjukdomar, förgiftningar, ormbett, diabetes, övervikt hos hund, patella, artros, fästingar och lite annat. 

Om Karin:
”Jag började i Furuviksbarnen 1983 och upptäckte hur kul det är att uppträda och stå på scen. 1988 startade Cirkusgymnasiet i Gävle och det blev ett självklart val för mig (till mammas och pappas förtret). Efter cirkusgymnasiet åkte jag till Paris och gick på Ecole National du Cirque d'Annie Fratellini 1991-94. Jag jobbade samtidigt i skolans föreställningar tills jag fick jobb på Starmania. Starmaina är en av Frankrikes absolut största musikaler och vi turnerade i Frankrike, Belgien, Schweiz, Luxemburg och Kanada under åren 1993-2000. På somrarna jobbade jag i Sverige och turnerade bland annat med Urga som var lite av Cirkus Cirkörs husband. 2000 flyttade jag hem till Sverige och började jobba med Cirkör som blev min fasta punkt under åren 2000-2008 och medverkade bland annat i SuperCirkör, Trix, Fantastix, Havfruen, Cirkusliv mm

2005 fick jag mitt första barn och insåg att mitt liv som akrobat hade ett bäst-föredatum. Att vara akrobat och cirkusartist är helt fantastiskt. Det är alltid roligt att gå till jobbet och att sluta med cirkus var verkligen inte ett lätt beslut. Jag bestämde mig för att hitta ett yrke som kunde ge mig samma känsla av omväxling och vilja att gå till jobbet och hade alltid haft en dröm om att bli veterinär. Jag började därför läsa in de ämnen jag saknade från Cirkusgymnasiet och skrev sedan högskoleprovet. 2007 sökte jag till veterinärprogrammet och kom in. De första två åren jobbade jag som artist parallellt med studierna men i juni 2008 fick jag mitt andra barn och då var cirkuskarriären definitivt över.

Min familj består av Jouni som är musiker, Isak 10 år och Emy 5 år. Vi har två katter (Sune och Sotis) och en hund (Mix). Mix är en blandning mellan Cavalier King Charles och mellanpudel.”


Vi alla vill tacka Karin för att hon kom och föreläste hos oss. Det var en mycket intressant föreläsning proppfull av information! 

Läs hela inlägget »

Vi på dagis får ofta många frågor om det här med att hälsa på andra hundar. Det vi ser är att alldeles för många hundägare tror att hunden mår bra av att hälsa på alla hundar de möter på en promenad, men det är egentligen helt tvärt om. Det finns en rad olika problem som händer när en låter ens hund hälsa på okända hundar i koppel. Vi tänkte gå igenom dem här nedan. 

Utfallsproblematik

Att hälsa på andra hundar skapar stress och förväntningar. Efter ett par hundmöten blir vår hund van vid att att åsynen av andra hundar betyder att de får hälsa. Det skapar en förväntning hos vår hund som inte är speciellt nyttig.

Då vi träffar en hund som inte vill hälsa, eller de gånger då vi inte har tid att hälsa, kommer alltid en konflikt att uppstå mellan ägare och hund. Hunden som är van vid att alltid få hälsa på andra hundar kommer tycka att det är väldigt märkligt att reglerna har ändrats, och bli frustrerad. Koppeldragande och gnäll kommer tillslut att leda till skall, och där brukar de hundar som vill hälsa på en reduceras kraftigt. När vi abrupt slutar med något som hunden tycker om och är van vid kommer mer frustration uppstå, och när frustrationen har gått tillräckligt långt slår det alltid över i utfall. Helt plötsligt har vi alltså en hund som gör utfall mot andra hundar. Vi träffar många hundar med utfallsproblematik, och 90% av fallen hade kunnat undvikas om ägarna valde att inte låta sina hundar hälsa på andra hundar i koppel. 

Språksvårigheter

Hundar har också väldigt svårt att prata sitt hundspråk kopplade. Selar, koppel och halsband är i vägen och det uppstår mycket lätt konflikter då hundarna inte kan läsa av varandra ordentligt. 

Svårigheten i språket kan även dyka upp mellan hundar som känner varandra. Därför är det heller inte nyttigt att låta hundvänner hälsa eller leka i koppel. Gå hellre till en rastgård om en vill att de ska leka. Om det inte är möjligt att släppa hundarna lösa går det alldeles utmärkt att gå en promenad tillsammans, utan att hundarna får hälsa. Även det är att umgås och hunden får ut mycket mer av en långpromenad tillsammans med en bästa vän än en lekstund i en rastgård. 

Språksvårigheter uppstår även på dagis vid hämtning och lämning, därför råder vi alla våra kunder att inte låta hundarna hälsa på sina boxkamrater vid dörren. Dels kan hundarna bete sig annorlunda tillsammans med sina ägare gentemot sina vänner, och dels kan koppler hindra språksäkerheten. 

Den sociala aspekten

De flesta tror att hunden behöver den sociala aspekten av andra hundar. Det är en sanning med modifikation. De flesta hundar behöver social kontakt med andra hundar, ja, men det räcker gott och väl med fyra, fem hundvänner som vår hund känner väl och kan slappna av med. Springa, jaga, leka dragkamp och leka kurragömma i en rastgård är roligt, ja, men det våra hundar verkligen behöver är att kunna ta det lugnt tillsammans med andra hundar. Att gå en lugn promenad tillsammans med sin bästis utan att behöva stoja. Hunden får lika mycket ut av en social promenad tillsammans med en vän som en timme lek i rastgården. Självklart ska vår hund få leka med sina vänner också, men se till att den också kan ta det lugnt och vila tillsammans med dem. Sen vill vi väl ändå att hunden ska tycka att vi ägare är roligast? Lek själv med din hund istället för att låta den leka med vänner! Det ger en bra relation och mer följsamhet! 

För valpen är det viktigt att socialiseras väl, både med stora och små hundar. Det är perfekt att gå till en rastgård med en valp, så länge en litar på hundarna som är däri. Låt er valp leka, springa och jaga, det är otroligt viktigt då det är en viktig del i dess språkutveckling. Men det är lika viktigt att lära vår valp att ta det lugnt tillsammans med andra hundar, så vårt tips är att leka i rastgård ibland, och vila i rastgård ibland. Valpen får inte ut något av att hälsa på andra hundar i koppel, utan se till att träffa trevliga individer i rastgårdar eller på rastplatser. 

Smittorisken

Det är en otroligt stor smittorisk att hälsa på hundar en inte känner. Kennelhosta, öronskabb, magsjuka, noskvalster, olika parasiter och vinterkräksjuka sprids lätt mellan hundar som hälsar på varandra. 

Det finns nästan inga fördelar med att hälsa på andra hundar på promenader. Bara för att vår hund vill fram betyder det inte att det är en bra idé. Om vår hund fick bestämma skulle den gärna rulla sig i rävbajs, jaga rådjur, äta kaninpluttar eller helst direkt från torrfoderpåsen, så vi alla kanske kan hålla med om att hunden inte har världens bästa omdöme för vad som är bäst för den… Vi brukar också jämföra detta med att bara för att det är artsfränder betyder inte det att de måste hälsa på varann. Vi människor går inte och skriker hej till varandra på stan och frågar vad vi jobbar med  och hur frukosten var, eller hur? 

Slutsatsen i detta är väl ändå att vi måste sluta låta våra hundar hälsa på varandra i koppel på promenader. Ta med en påse godis, en rolig leksak, och var hundens centrum på promenaden istället. Lek, gör kontaktövningar, göm godis, och skit i alla fyrbenta som passerar er. 

Men alla hundägare blir så fruktansvärt sura när vi inte vill hälsa på deras hundar! Vad ska jag göra? 
Antingen så säger du "Tyvärr" och går rakryggad därifrån, eller säger att din hund har öronskabb och går därifrån, eller så förklarar du varför ni inte hälsar på andra hundar. "Min hund har alla vänner hen behöver och vi får inte ut något av att hälsa på andra hundar. Vi lägger den tiden på att träna sammarbete istället!" 

Läs hela inlägget »

Övervikt hos hund är något som blir vanligare och vanligare i vårt samhälle. Vad det beror på går bara att spekulera i, men med en upptagen vardag kan det vara svårt att hinna med den motion som hunden behöver och om en då inte reglerar fodergivan går såklart en hund upp i vikt. 

Våra raser ser såklart olika ut och vi måste se på vår hund med de rätta glasögonen. En bulldog ska inte vara lika smal som en Whippet och kommer aldrig kunna bli det och samtidigt vara frisk. Men en ska också komma ihåg att det som oftast förklaras som "massa", "kraftigt byggd" eller "kompakt" i en rasbeskrivning aldrig menar att hunden ska ha extra fett, utan det betyder att hunden ska ha muskelmassa. 

Hur vet en då om ens hund har bra hull? En bra regel är att en ska kunna känna revbenen om en drar handen på hundens bröstkorg. De behöver inte synas, men på en ras av gängligare typ så är det vanligt att det gör det. Om en inte känner revbenen på sin hund så skulle den nog må bra av att gå ner i vikt.
Det vi också kan se på vår hund är hur pass pigg den är. Ofta är en överviktig hund lite slöare än vanligt då det självklart är jobbigare för den att göra fysiska saker, då den har extrakilon att bära på. En annan viktig sak är att titta på innehållsförteckningen på vår hunds mat. Vad innehåller fodret? Vad är första ingrediensen? Är fodret baserat på spannmål eller innehåller det mest protein och fett? Som vi har bloggat om tidigare är det alltid fördelaktigt att ge sin hund ett spannmålsfritt foder då hundar får sin enegri från protein och fett, och inte kolhydrater. 

Nedan är ett bra exempel på olika grader av under- normal- och övervikt hos hund. Beroende på ras så är hund nummer två och tre de som vi tycker ser normalviktiga ut. 

bild hämtad från hillspet.se

Vi måste även fråga oss hur mycket mat vår hund får. På torrfoderpåsen står det alltid en rekommendationpå hur många gram hunden skall äta efter hur mycket den väger, och om vi då går på detta efter vår överviktiga hund så göder vi bara den ännu mer. Det är viktigt att ta reda på vad vår ras ska väga utefter kön, kanske ta med aktivitetsnivån på hunden i beräkningen och ge foder utefter det. Alltså, en Cocker Spaniel ska väga 13-15 kilo. Jag äger en som väger 17 kilo. Jag skall då inte ge den foder utefter de 17 kilo den väger, utan ge den mat efter hur mycket den ska väga, 13-15 kilo. 

Vad kan vi då göra om vår hund är överviktig? 

-Se över fodret den får och se över hur mycket den får, minska om nödvändigt
-Se över hur mycket godis, rester och annan mat hunden får, utöver sin normala fodergiva. Om hunden äter mycket rester, eller får mycket godisbelöning vid träning så minska fodergivan på morgon och kväll
-Motionera mera! Om er hund går på dagis, be personalen ta ut hunden på dubbla promenader, om ni har den hemma, gå långa promenader, gärna i kuperad terräng, till exempel skog
-Gå till veterinären! Kanske har er hund någon sjukdom som gör den överviktig? Om vår hund har varit överviktig länge kan även en hälsokoll behövas då övervikt leder till diabetes, hjärt-, led- och leverproblem, sänkt immunförsvar med mera

Jag har minskat min hunds fodergiva men hen är så hungrig hela tiden och jag står inte ut!!! Vad ska jag göra?

En hund som har varit van att äta mycket mat har en stor magsäck, precis som oss människor, och det är inte konstigt om den blir hungrigare när vi minskar på fodergivan. Det finns en hel del olika bukutfyllnader en kan blanda ut i maten, till exempel råriven morot. Hunden känner sig då mättare utan att lägga på sig. 

Är det bra med dietfoder?

Vi på VIP Dogs har väldigt lite erfarenhet av dietfoder, det enda vi vet om dem är att den första ingrediensen brukar vara något slags spannmål. Vi rekommenderar alltid färskfoder till våra hundar och att man hellre minskar fodergivan, lägger till bukutfyllnad om hunden inte blir mätt, samt att en motionerar hunden rejält. 

Om ni har frågor om er hund, tveka inte att fråga oss! Vi kan hjälpa er med foderrekommendationer, uträkning för hur mycket just er hund skall äta, motionstips samt klämma och känna på om er hund behöver tappa lite vikt! 

Läs hela inlägget »

Vi som jobbar på VIP Dogs stöter ofta på lösa hundar när vi är ute och går. Oftast är det hundar som är nyfikna eller till leka, men vi får också utskällningar av hundar som undrar vad f*n det är vi håller på det. 

Det råder koppeltvång i hela stockholm. Det innebär att alla hundar måste vara kopplade på offentliga platser, utom på kommunens hundrastplatser. Det finns dels inhängnade rastgårdar och dels finns det några få platser där hunden får springa lös i det fria, bland annat i Tantolunden (norr om järnvägen och koloniområdet fram till parkvägen i väst-östlig riktning) och dels i Eriksdalslunden (söder om koloniområdet mellan Vickersgatan och Flintbacken). Dessa rastplatser är väldigt specifika till hur långt hunden får springa lös, och det är även av stor vikt att en har sådan kontroll på hunden att den kan kallas in även om harar, katter, löptikar och arga hundar går förbi. 

Rastgårdar har viss kutym. En frågar alltid innan en går in, och accepterar om den hund som redan är inne vill vara själv med sin matte eller husse- en stund. 

Det är så otroligt viktigt att inte ha hunden lös om den inte lyssnar på er ägare. Det är inte värt risken. En olycka händer alldeles för lätt, och det är alltid du som ägare som står ersättningsskyldig till vad din hund skadar, oavsett om det var den som började eller inte. I värsta fall blir en polisanmäld, vilket i sig kan leda till munkorgstvång eller i värsta fall avlivning. Och då behöver din hund inte ha haft för avsikt att skada någon/något, utan bara tyckt att något som fladdrade såg roligt ut. 

Om ni vill kunna ha er hund mer fri än i koppel så är långlina en toppenidé. Det finns massor av olika längder, allt från 10 till 30 meter, och en fäster den i hundens sele eller halsband som ett vanligt koppel. Låt linan släpa på marken efter er, och om en situation skulle uppstå så är det bara att trampa på linan. Mer kontroll på promenaden utan att förlora lösspringeriet! 

Dela gärna detta med så många ni orkar. Lösa hundar som inte kan kallas in är något vi dagligen möter, trots koppeltvång. Oftast är det snälla hundar, men det skapar ändå en väldigt onödig stress hos våra (och andra) hundar. Det kan även sprida tråkig smitta och bli grunden för utfall och/eller hundaggression i senare tillfällen. 

För att läsa mer om vart er hund kan springa fritt, läs här! För reglar och lagar, läs här och här!

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

-

Etiketter