2015

Ringvägen var på fortbildning i helgen, på föreläsning med Curt Blixt, Anna Haeggblom Bjellå och Eva Bodfäldt. Ämnet var "Gnäller din hund under träning och tävling? Stress och pip vid hundträning och tävling - orsaker, verkan och åtgärder". Fokuset låg mycket kring skydds-, lydnads, och jaktträning och tävling, men med lite förnulighet går det att applicera även på vardagslydnaden. 

Pip, gnälll och skäll är otroligt vanligt vid frustration, stress, osäkerhet samt förväntan. När vår hund inte förstår vad vi vill kan den gnälla, pipa och skälla, när den är stressad och uppjagad, kanske vid träning i nya miljöer, kring andra hundar eller något annat den tycker är lite obehagligt, och framför allt kan vår hund låta väldigt mycket om förväntan är väldigt stor och den vet att något väldigt roligt kommer hända. 

Det gäller att försöka lista ut varför vår hund gnäller innan vi kan ta itu med problemet. Vid oro, rädsla och stress får en först börja göra hunden bekväm i dessa situationer. Passivitetsträna, träna bort rädslor, miljöträna och socialträna. Att träna på ett avstånd som hunden är bekväm med är väldigt viktigt. Hunden skall inte behöva komma upp i den stressen som det obehagliga ger för att ni ska kunna träna bort det. 

Vid frustration handlar träningen om att försöka vara mer tydlig med vår hund. Hur får vi den att förstå vad vi vill att den ska göra? Måste jag kanske sänka mina krav på hunden, så att den förstår ett mellanting innan jag kan upprepa övningen den inte förstod? 

Vid hög förväntan, säg innan dragarbete, vallning, jakt, rastgårdslek, gäller det att inte låta hunden utföra uppgiften innan den är tyst. Vänta ut att hunden tystnar och säg varsågod när den är tyst. Börjar den igen är det bara att avbryta, ta hunden åt sidan tills den har tystnat och sedan säga varsågod. Anna Bjellå kallade denna övning för "att toka ur". Hunden får helt enkelt en time out så fort den gnäller och lär sig såsmåningom att vid gnäll och skäll så får en inte vara med. 

Det pratades även om andra saker en kunde se över. Hur är vår relation med hunden? Kan den bli bättre? Har vi för höga krav på vår hund? Hur reagerar vi när hunden börjar pipa och gnälla? Blir vi stressade? Är vi lugna i tillfällena eller går vi upp i ett eget litet "gnäll"? Hunden läser av oss mer än vi tror, och om vi blir stressade kan det mycket väl påverka hunden. 

Sedan togs det även upp något väldigt grundläggande, och det var avel. Vissa hundar är mer pipiga och gnällliga i generna, och det är varje uppfödares ansvar att utvärdera gnället mot de andra meriterna och se om det är värt att avla vidare på. Om ni själva vet med er att gnäll och pip gör er galna, titta på föräldradjuren i träning och arbete för att se hur mycket gnäll och skäll det yttras. 

För att förebygga gnäll och pip gäller det att förekomma. Vid det allra första pipet, avsluta träningen och sätt er ner och fundera. Hur kommer jag runt det? Varför piper den? Hur gör jag för att detta inte ska eskalera? Det kan vara en idé att ta hjälp av antngen Curt Blixt, Anna Haeggblom Bjellå eller Eva Bodfäldt för att komma vidare i träningen utan att förstärka gnäll och pip. 

Läs hela inlägget »

Igår hölls det ännu en spännande föreläsning på VIP Dogs Ringvägen! Denna gång var veterinär Karin Kriström från Albano Djursjukhus hos oss och föreläste om det hon önskade att alla hundägare visste och de vanligaste problem de som veterinärer stöter på. 

Hon tog bland annat upp vikten av att försäkra sin hund, samt läsa ordentligt vad som ingår i sin försäkring. Vissa rasbundna sjukdomar brukar vara morttagna från försäkringar för just de raser då det helt enktelt inte är lösamt för företagen. Se även till att ni har höga belopp på försäkringen då en operation gärna drar iväg väldigt snabbt. 

Vaccinering pratade också Karin om. Det är av stor vikt att vaccinera sin hund och det har vi redan skrivit om här i bloggen. Om ni inte har läst det så gör det här!

Karin nämnde också vanligt förekommande sjukdomar, förgiftningar, ormbett, diabetes, övervikt hos hund, patella, artros, fästingar och lite annat. 

Om Karin:
”Jag började i Furuviksbarnen 1983 och upptäckte hur kul det är att uppträda och stå på scen. 1988 startade Cirkusgymnasiet i Gävle och det blev ett självklart val för mig (till mammas och pappas förtret). Efter cirkusgymnasiet åkte jag till Paris och gick på Ecole National du Cirque d'Annie Fratellini 1991-94. Jag jobbade samtidigt i skolans föreställningar tills jag fick jobb på Starmania. Starmaina är en av Frankrikes absolut största musikaler och vi turnerade i Frankrike, Belgien, Schweiz, Luxemburg och Kanada under åren 1993-2000. På somrarna jobbade jag i Sverige och turnerade bland annat med Urga som var lite av Cirkus Cirkörs husband. 2000 flyttade jag hem till Sverige och började jobba med Cirkör som blev min fasta punkt under åren 2000-2008 och medverkade bland annat i SuperCirkör, Trix, Fantastix, Havfruen, Cirkusliv mm

2005 fick jag mitt första barn och insåg att mitt liv som akrobat hade ett bäst-föredatum. Att vara akrobat och cirkusartist är helt fantastiskt. Det är alltid roligt att gå till jobbet och att sluta med cirkus var verkligen inte ett lätt beslut. Jag bestämde mig för att hitta ett yrke som kunde ge mig samma känsla av omväxling och vilja att gå till jobbet och hade alltid haft en dröm om att bli veterinär. Jag började därför läsa in de ämnen jag saknade från Cirkusgymnasiet och skrev sedan högskoleprovet. 2007 sökte jag till veterinärprogrammet och kom in. De första två åren jobbade jag som artist parallellt med studierna men i juni 2008 fick jag mitt andra barn och då var cirkuskarriären definitivt över.

Min familj består av Jouni som är musiker, Isak 10 år och Emy 5 år. Vi har två katter (Sune och Sotis) och en hund (Mix). Mix är en blandning mellan Cavalier King Charles och mellanpudel.”


Vi alla vill tacka Karin för att hon kom och föreläste hos oss. Det var en mycket intressant föreläsning proppfull av information! 

Läs hela inlägget »

Vi på dagis får ofta många frågor om det här med att hälsa på andra hundar. Det vi ser är att alldeles för många hundägare tror att hunden mår bra av att hälsa på alla hundar de möter på en promenad, men det är egentligen helt tvärt om. Det finns en rad olika problem som händer när en låter ens hund hälsa på okända hundar i koppel. Vi tänkte gå igenom dem här nedan. 

Utfallsproblematik

Att hälsa på andra hundar skapar stress och förväntningar. Efter ett par hundmöten blir vår hund van vid att att åsynen av andra hundar betyder att de får hälsa. Det skapar en förväntning hos vår hund som inte är speciellt nyttig.

Då vi träffar en hund som inte vill hälsa, eller de gånger då vi inte har tid att hälsa, kommer alltid en konflikt att uppstå mellan ägare och hund. Hunden som är van vid att alltid få hälsa på andra hundar kommer tycka att det är väldigt märkligt att reglerna har ändrats, och bli frustrerad. Koppeldragande och gnäll kommer tillslut att leda till skall, och där brukar de hundar som vill hälsa på en reduceras kraftigt. När vi abrupt slutar med något som hunden tycker om och är van vid kommer mer frustration uppstå, och när frustrationen har gått tillräckligt långt slår det alltid över i utfall. Helt plötsligt har vi alltså en hund som gör utfall mot andra hundar. Vi träffar många hundar med utfallsproblematik, och 90% av fallen hade kunnat undvikas om ägarna valde att inte låta sina hundar hälsa på andra hundar i koppel. 

Språksvårigheter

Hundar har också väldigt svårt att prata sitt hundspråk kopplade. Selar, koppel och halsband är i vägen och det uppstår mycket lätt konflikter då hundarna inte kan läsa av varandra ordentligt. 

Svårigheten i språket kan även dyka upp mellan hundar som känner varandra. Därför är det heller inte nyttigt att låta hundvänner hälsa eller leka i koppel. Gå hellre till en rastgård om en vill att de ska leka. Om det inte är möjligt att släppa hundarna lösa går det alldeles utmärkt att gå en promenad tillsammans, utan att hundarna får hälsa. Även det är att umgås och hunden får ut mycket mer av en långpromenad tillsammans med en bästa vän än en lekstund i en rastgård. 

Språksvårigheter uppstår även på dagis vid hämtning och lämning, därför råder vi alla våra kunder att inte låta hundarna hälsa på sina boxkamrater vid dörren. Dels kan hundarna bete sig annorlunda tillsammans med sina ägare gentemot sina vänner, och dels kan koppler hindra språksäkerheten. 

Den sociala aspekten

De flesta tror att hunden behöver den sociala aspekten av andra hundar. Det är en sanning med modifikation. De flesta hundar behöver social kontakt med andra hundar, ja, men det räcker gott och väl med fyra, fem hundvänner som vår hund känner väl och kan slappna av med. Springa, jaga, leka dragkamp och leka kurragömma i en rastgård är roligt, ja, men det våra hundar verkligen behöver är att kunna ta det lugnt tillsammans med andra hundar. Att gå en lugn promenad tillsammans med sin bästis utan att behöva stoja. Hunden får lika mycket ut av en social promenad tillsammans med en vän som en timme lek i rastgården. Självklart ska vår hund få leka med sina vänner också, men se till att den också kan ta det lugnt och vila tillsammans med dem. Sen vill vi väl ändå att hunden ska tycka att vi ägare är roligast? Lek själv med din hund istället för att låta den leka med vänner! Det ger en bra relation och mer följsamhet! 

För valpen är det viktigt att socialiseras väl, både med stora och små hundar. Det är perfekt att gå till en rastgård med en valp, så länge en litar på hundarna som är däri. Låt er valp leka, springa och jaga, det är otroligt viktigt då det är en viktig del i dess språkutveckling. Men det är lika viktigt att lära vår valp att ta det lugnt tillsammans med andra hundar, så vårt tips är att leka i rastgård ibland, och vila i rastgård ibland. Valpen får inte ut något av att hälsa på andra hundar i koppel, utan se till att träffa trevliga individer i rastgårdar eller på rastplatser. 

Smittorisken

Det är en otroligt stor smittorisk att hälsa på hundar en inte känner. Kennelhosta, öronskabb, magsjuka, noskvalster, olika parasiter och vinterkräksjuka sprids lätt mellan hundar som hälsar på varandra. 

Det finns nästan inga fördelar med att hälsa på andra hundar på promenader. Bara för att vår hund vill fram betyder det inte att det är en bra idé. Om vår hund fick bestämma skulle den gärna rulla sig i rävbajs, jaga rådjur, äta kaninpluttar eller helst direkt från torrfoderpåsen, så vi alla kanske kan hålla med om att hunden inte har världens bästa omdöme för vad som är bäst för den… Vi brukar också jämföra detta med att bara för att det är artsfränder betyder inte det att de måste hälsa på varann. Vi människor går inte och skriker hej till varandra på stan och frågar vad vi jobbar med  och hur frukosten var, eller hur? 

Slutsatsen i detta är väl ändå att vi måste sluta låta våra hundar hälsa på varandra i koppel på promenader. Ta med en påse godis, en rolig leksak, och var hundens centrum på promenaden istället. Lek, gör kontaktövningar, göm godis, och skit i alla fyrbenta som passerar er. 

Men alla hundägare blir så fruktansvärt sura när vi inte vill hälsa på deras hundar! Vad ska jag göra? 
Antingen så säger du "Tyvärr" och går rakryggad därifrån, eller säger att din hund har öronskabb och går därifrån, eller så förklarar du varför ni inte hälsar på andra hundar. "Min hund har alla vänner hen behöver och vi får inte ut något av att hälsa på andra hundar. Vi lägger den tiden på att träna sammarbete istället!" 

Läs hela inlägget »

Övervikt hos hund är något som blir vanligare och vanligare i vårt samhälle. Vad det beror på går bara att spekulera i, men med en upptagen vardag kan det vara svårt att hinna med den motion som hunden behöver och om en då inte reglerar fodergivan går såklart en hund upp i vikt. 

Våra raser ser såklart olika ut och vi måste se på vår hund med de rätta glasögonen. En bulldog ska inte vara lika smal som en Whippet och kommer aldrig kunna bli det och samtidigt vara frisk. Men en ska också komma ihåg att det som oftast förklaras som "massa", "kraftigt byggd" eller "kompakt" i en rasbeskrivning aldrig menar att hunden ska ha extra fett, utan det betyder att hunden ska ha muskelmassa. 

Hur vet en då om ens hund har bra hull? En bra regel är att en ska kunna känna revbenen om en drar handen på hundens bröstkorg. De behöver inte synas, men på en ras av gängligare typ så är det vanligt att det gör det. Om en inte känner revbenen på sin hund så skulle den nog må bra av att gå ner i vikt.
Det vi också kan se på vår hund är hur pass pigg den är. Ofta är en överviktig hund lite slöare än vanligt då det självklart är jobbigare för den att göra fysiska saker, då den har extrakilon att bära på. En annan viktig sak är att titta på innehållsförteckningen på vår hunds mat. Vad innehåller fodret? Vad är första ingrediensen? Är fodret baserat på spannmål eller innehåller det mest protein och fett? Som vi har bloggat om tidigare är det alltid fördelaktigt att ge sin hund ett spannmålsfritt foder då hundar får sin enegri från protein och fett, och inte kolhydrater. 

Nedan är ett bra exempel på olika grader av under- normal- och övervikt hos hund. Beroende på ras så är hund nummer två och tre de som vi tycker ser normalviktiga ut. 

bild hämtad från hillspet.se

Vi måste även fråga oss hur mycket mat vår hund får. På torrfoderpåsen står det alltid en rekommendationpå hur många gram hunden skall äta efter hur mycket den väger, och om vi då går på detta efter vår överviktiga hund så göder vi bara den ännu mer. Det är viktigt att ta reda på vad vår ras ska väga utefter kön, kanske ta med aktivitetsnivån på hunden i beräkningen och ge foder utefter det. Alltså, en Cocker Spaniel ska väga 13-15 kilo. Jag äger en som väger 17 kilo. Jag skall då inte ge den foder utefter de 17 kilo den väger, utan ge den mat efter hur mycket den ska väga, 13-15 kilo. 

Vad kan vi då göra om vår hund är överviktig? 

-Se över fodret den får och se över hur mycket den får, minska om nödvändigt
-Se över hur mycket godis, rester och annan mat hunden får, utöver sin normala fodergiva. Om hunden äter mycket rester, eller får mycket godisbelöning vid träning så minska fodergivan på morgon och kväll
-Motionera mera! Om er hund går på dagis, be personalen ta ut hunden på dubbla promenader, om ni har den hemma, gå långa promenader, gärna i kuperad terräng, till exempel skog
-Gå till veterinären! Kanske har er hund någon sjukdom som gör den överviktig? Om vår hund har varit överviktig länge kan även en hälsokoll behövas då övervikt leder till diabetes, hjärt-, led- och leverproblem, sänkt immunförsvar med mera

Jag har minskat min hunds fodergiva men hen är så hungrig hela tiden och jag står inte ut!!! Vad ska jag göra?

En hund som har varit van att äta mycket mat har en stor magsäck, precis som oss människor, och det är inte konstigt om den blir hungrigare när vi minskar på fodergivan. Det finns en hel del olika bukutfyllnader en kan blanda ut i maten, till exempel råriven morot. Hunden känner sig då mättare utan att lägga på sig. 

Är det bra med dietfoder?

Vi på VIP Dogs har väldigt lite erfarenhet av dietfoder, det enda vi vet om dem är att den första ingrediensen brukar vara något slags spannmål. Vi rekommenderar alltid färskfoder till våra hundar och att man hellre minskar fodergivan, lägger till bukutfyllnad om hunden inte blir mätt, samt att en motionerar hunden rejält. 

Om ni har frågor om er hund, tveka inte att fråga oss! Vi kan hjälpa er med foderrekommendationer, uträkning för hur mycket just er hund skall äta, motionstips samt klämma och känna på om er hund behöver tappa lite vikt! 

Läs hela inlägget »

Vi som jobbar på VIP Dogs stöter ofta på lösa hundar när vi är ute och går. Oftast är det hundar som är nyfikna eller till leka, men vi får också utskällningar av hundar som undrar vad f*n det är vi håller på det. 

Det råder koppeltvång i hela stockholm. Det innebär att alla hundar måste vara kopplade på offentliga platser, utom på kommunens hundrastplatser. Det finns dels inhängnade rastgårdar och dels finns det några få platser där hunden får springa lös i det fria, bland annat i Tantolunden (norr om järnvägen och koloniområdet fram till parkvägen i väst-östlig riktning) och dels i Eriksdalslunden (söder om koloniområdet mellan Vickersgatan och Flintbacken). Dessa rastplatser är väldigt specifika till hur långt hunden får springa lös, och det är även av stor vikt att en har sådan kontroll på hunden att den kan kallas in även om harar, katter, löptikar och arga hundar går förbi. 

Rastgårdar har viss kutym. En frågar alltid innan en går in, och accepterar om den hund som redan är inne vill vara själv med sin matte eller husse- en stund. 

Det är så otroligt viktigt att inte ha hunden lös om den inte lyssnar på er ägare. Det är inte värt risken. En olycka händer alldeles för lätt, och det är alltid du som ägare som står ersättningsskyldig till vad din hund skadar, oavsett om det var den som började eller inte. I värsta fall blir en polisanmäld, vilket i sig kan leda till munkorgstvång eller i värsta fall avlivning. Och då behöver din hund inte ha haft för avsikt att skada någon/något, utan bara tyckt att något som fladdrade såg roligt ut. 

Om ni vill kunna ha er hund mer fri än i koppel så är långlina en toppenidé. Det finns massor av olika längder, allt från 10 till 30 meter, och en fäster den i hundens sele eller halsband som ett vanligt koppel. Låt linan släpa på marken efter er, och om en situation skulle uppstå så är det bara att trampa på linan. Mer kontroll på promenaden utan att förlora lösspringeriet! 

Dela gärna detta med så många ni orkar. Lösa hundar som inte kan kallas in är något vi dagligen möter, trots koppeltvång. Oftast är det snälla hundar, men det skapar ändå en väldigt onödig stress hos våra (och andra) hundar. Det kan även sprida tråkig smitta och bli grunden för utfall och/eller hundaggression i senare tillfällen. 

För att läsa mer om vart er hund kan springa fritt, läs här! För reglar och lagar, läs här och här!

Läs hela inlägget »

Vi har varit i kontakt med Ahlbergs veterinärpraktik som har fått in flera fall av en parasit som heter giardia. Han misstänker att det är en smittad hund vars ägare inte plockar upp ordentligt efter den.

Giardia är en väldigt ovanlig parasit som lever i vatten. Den drabbar både djur och människor men värden måste få i sig parasiten oralt för att kunna bosätta sig. Hos hundar ger den oftast diarré men symptom behöver inte visas förrän hunden har lägre immunförsvar än vanligt. Hos människor orsakar den kräkningar och diarré, och människan blir oftast inte smittad av djur utan av smutsigt vatten utomlands. 

Giardian överlever otroligt bra i vatten. I denna våta årstid sprids den ofta genom att en smittad hund gör ifrån sig, en annan hund råkar kliva i det och sedan antingen slickar sig på tassen eller trampar i en vattenpöl så giardian kan leva vidare där. Den trivs väldigt bra i sjöar och vattendrag och även om vattnet fryser så överlever den om  det inte är bottenfryst. Den tål upp till 60 grader värma och -15 kyla, dock ska den då vara fryst i en vecka. Vi kan inte anant säga än att denna parasit är en överlevare! 

Om en får in smittan i sitt hem är det bra om en tvättar filtar, mattor, täcken, kuddar, korgar och andra textilier på hög värme, samt diskar ut vatten- och matskålen ordentligt. Det allra viktigaste är att torka saker, då den överlever föga länge utanför vatten. Att ångtvätta går även bra, för att sedan låta det torka ordentligt. 

Hur vet en nu om denna parasiten har drabbat en? Om er hund har lös avföring som inte går över, gå till veterinären. Nu när vi vet att denna parasit finns på Södermalm är det viktigt att kolla upp vis minsta misstanke. Veterinären kommer göra ett träckprov och skicka in till SVA, om det visar positivt är det antibiotika som gäller.

Plocka upp efter era hundar! En så otroligt liten sak kan göra massor, även om er hund inte är smittad. Att en inte plockar upp efter sin hund kan ha förödande följder för många andra. 

Undvik även att ha er hund lös på Södermalm, om ni inte har sådan kontroll att ni kan stoppa hunden från att stoppa saker i munnen på avstånd. Låt heller inte er hund träffa andra hundar som för er är okända. Ni med hundar som går på dagis har ju fördelen att er hund har så många vänner redan, och den behöver förmodligen inte fler. Undvik även rastgårdar, tomma som fulla, då det är väldigt stor smittorisk i dessa. 

Se detta som en chans att koppelträna och ha roligt med er hund på promenaderna! Balansträna, öva in nya tricks, lek och busa i kopplet istället för att släppa dem lösa. Och framför allt; gå till veterinären om du misstänker smitta! 

Läs hela inlägget »

Vintern är här, i full blom! Det finns inget bättre än att pulsa i nysnö, och det gör vi så gärna med hundarna. Det hala underlaget gör att vi får jobba mer med balansen och benen men det är värt det! De flesta hundar på dagis tycker snö är urkul, andra betraktar gärna hög snö på avstånd... Alla indivder finns på dagis! 

Läs hela inlägget »

Vaccinationer - finns det något mer förvirrande? Vi har rett ut de allra vanligaste.

Kennelhosta är en slags hundinfluensa som kan bli väldigt allvarlig för hunden, hundens immunförsvar sänks och följdsjukdomar kan i värsta fall sluta i bortgång. 

Den sprids via droppkontakt och går någon gång per år, precis som en vanlig influensa. Vaccinet är inte 100%-igt men hunden blir inte lika illa däran av den, den skyddar helt enkelt lite. 

Ett vaccin räcker i åtta månader, men rekommendationen är att en vaccinerar en gång om året. Antingen vaccineras hunden som vanligt med en spruta, eller så vaccineras den med nosdroppar som veterinären sprutar in i hundens nos. Det går otroligt fort och hunden får inga biverkningar. 

På er hunds vaccinationskort så ska det stå datum på när ni gjorde vaccinationen senast. Sätt en påminnelse på telefonen när det börjar bli dags igen! Eller skriv upp det i jobbkalendern. Vissa veterinärkliniker är så pass moderna att en får ett sms eller mail när det är dags för vaccination igen! 

Rekommendationen är även att vaccinera hundar, som vistas i stads- eller dagismiljö, var tredje år mot valpsjuka, parvo och HCC. Nedan följer en lista på de olika vaccinationer som gärna görs och hur ofta de bör upprepas.

Snodd från Evidensias hemsida. 

Nobivac DHP, valpsjuka, hepatit och parvo.
Rek vid 8 v, 12 v och 1 års ålder och därefter vart 3e år

Nobivac DHPPi, valpsjuka, hepatit, parvo + parainfluensa (kennelhosta)
Rek vid 8 v, 12 v och 1 års ålder och därefter vart 3e år

Nobivac Parvo, parvo
Efter grundvaccinering, revaccin vart 3e år.

Nobivac Pi, parainfluensa (kennelhosta)
Efter grundvaccinering revaccination varje år.

Nobivac KC vet, parainfluensa + Bordetella bronchiseptika (kennelhosta)
Efter grundvaccinering revaccination varje år.

Vi har väldigt få fall av parvo, valpsjuka och HCC i Sverige tack vare vaccinationer. Det är otroligt viktigt att hålla vaccinationerna ajour, inte bara för er egen hund utan även för hundar runtomkring! 

 Många veterinärkliniker har idag drop-in vaccinationer, bland annat Årstakliniken på andra sidan bron! Måndag-torsdag 18:00-20:00. En trevlig promenad dit, en trevlig promenad hem! 

Så, Ta en titt i ert vaccinationskort och titta på det senaste datumet. Är det dags snart igen månne?

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

-

Etiketter